Używamy plików cookies, by ułatwić korzystanie z naszych serwisów.
Jeśli nie chcesz, by pliki cookies były zapisywane na Twoim dysku zmień ustawienia swojej przeglądarki.  Kliknij "Zamknij" aby zaakceptować naszą politykę.

[Zamknij]
logo

Komentarze

Ostbalticum

Recensioner

19-12-2011

Anna Bitner-Wróblewska, Tomascz Nowakie-wiez, Aleksandra Rzeszotarska-Nowakiewicz och Wojciech Wróblewski med bidrag av Monika Bogacz-Walska, Ostpreussens gerettete Geschichte. Die archäologischen Inventarbücher aus dem ehemaligen Prussia-Museum. Institutu Archeologii Uniwersytetu Warszawskiego Ministerstwo Kultury i Dziedzictwa Narodowego. Warszawa 2008. 106 s. ISBN 978-83-87496-48-7.

I Fornvännen 2007 (s. 61-62) redogjordc jag i en recension för det stora tysk-rysk-polska samar-betsprojekt som pägär med att bringa ordning i spolierna efter det före Andra världskriget sä be-tydande Prussiamuseet i Königsberg. Av dess ar-keologiska samlingar, som trotts ha blivit total-förstörda i samband med striderna vid krigsslu-tet, har nämligen under det senaste ärtiondet betydande rester bade i form av föremäl och ar-kivbeständ päträffats inte bara i Kaliningrad (f.d. Königsberg) utan även i Berlin, Schleswig, Warszawa, Olsztyn, Riga och Tallinn. Därtill i Stockholm, i form av uppgifter i Nils Äbergs äterfun-na arkiv.

Frän polska kulturministeriets avdelning för det polska kulturarvet i utlandet har jag erhällit det arbete som nu anmäls. Det handlar delvis om Ostpreussens arkeologiska historia, men framför alit om 15 nypäträffade volymer om tillsammans 1 584 ofta rikt illustrerade sidor av Prussiamuseets arkeologiska inventarieböcker för tiden 1878-1938. Dessa har i mer än miserabelt tillständ hittats i Kaliningrad. De halvruttna arkivalierna blev 2007 föremäl för ett komplicerat rekonstruktions- och konserveringsarbete vid det polska statsarkivet i Olsztyn under ledning av Monika Bogacz-Walska. Arbetet redovisas nu i en med polska, tyska och ryska parallelltexter försedd läcker liten Publikation. Tack vare de gjorda insatserna har ovärder-lig information räddats, framför allt avseende masuriska gravfält frän romersk kejsartid och folkvandringstid. Särskilt stört arkeologiskt käll-värde bedöms de äterfunna uppgifterna om gravfält tillhörande den s.k. Olsztyn-gruppen kunna
fa, en kulturgrupp som fran 600-talet till 900-talet e.Kr. utvecklade sig i omradet kring sjóarna Mrągow och Olsztyn. Nils Aberg kallade fynden den »masurgermanska kulturen», men numera uppfattas de bakomliggande manniskorna som en lokal baltisk grupp som assimilerat germańska fóremalstyper. Andra viktiga nytillskott iir ater-vunnen information om vikingatida gravfalt i Samland.

Man planerar nu ett intensivt tysk, ryskt, polskt och litauiskt samarbete for att astadkomma en fullstandig publicering av de aterfunna inventa-riebóckerna. Detta kommer att mojliggora ater-identifiering av manga idag ofta anonyma forn-fynd som tillhórt Prussiamuseet och nu forvaras i olika museer i Tyskland, Polen och Ryssland. Ar-betsuppgiften har stor vetenskaplig potential och ger mójligheter till ett befruktande internationellt arkeologiskt samarbete.

Jan PederLamm

EnarkeologiTrelleborg. Red. Stefan Larsson & Caroline Arcini. Skanska stader. Riksantikvarieambe-tet. Lund 2007.168 s. ISBN 978-91-7209-456-7.

Det blir fler och fler arkeologer forunnat att fa sig bocker tillagnade pa bemarkelsedagar. Ibland tycker jag att dessa bocker inte speglar jubilarens insats i amnet sarskilt val. Men det ar kanske inte heller huvudsyftet, utan snarare ett satt for kollegor och adepter att uppmarksamma den-samma. Ibland lyckas man dock ganska bra med att ge en bild av personen ifraga, vad denna har arbetat med och tillsammans med vilka andra manniskor. Ett sadant exempel ar foreliggande bok som tillagnas 62-aringen Bengt Jacobsson. Fragan ar dock 0111 man inte har gjort det lite viii bra.

For att forsta varfor Bengt far sin bok vid just 62 ąrs alder skall man veta att boken gavs ut till Trelleborgs 750-arsjubileum. Det samman-foll inte med ett jamnt artal sedan Bengts fódel-se, utan anledningen till att boken tilliignades

Fornvännen 105 (2008)



powrót

Patronat projektu

unesco